Det du gjorde den där dagen var inte okej! Det är jäkligt kränkande och därför faktiskt olagligt. Du tog något som i te var ditt. Du bestämde dig för att ändra på något du inte får bestämma över. Det du gjorde påverkar så många människor...på olika sätt. Men jag hatar dig för det du gjorde! Hatar dig för att du ansåg dig ha rätten att göra det du gjorde. Jag känner inte dig men när jag ser ditt foto vrider sig magen utochin och jag känner vrede, avsky och förtvivlan. Hur ska vi kunna gå vidare Nu? Hur ska jag bemöta dessa tankar och funderingar? Vad ska jag svara? Jag känner mig värdelös för att jag inte var där, för att du lyckades komma åt o h för att jag har misslyckats. Jag hatar dig! Du hade inte rätt att ändra på allt. Du hade inte rätten att bestämma. Du fick inte göra det du gjorde... Det fick du inte.
Vi mår dåligt nu, är nog på botten och fortsätter gräva oss längre ner. Men vi är starka tillsammans. Vi har bestämt denna gång. Vi har bestämt att en vidrig värdelös människa som du i te ska få bestämma över oss. Du kommer inte lyckas ändra på oss och våra planer här i livet. Vi vet att vi inte kunnat göra något o h tä ner därför inte lägga skulden på oss. Okej, jag vet att jag försöker intala mig själv men jag hoppas och försöker faktiskt leva så. Jag vill inte att Du ska få bestämma. Att du ska styra över min familj. Vi bestämmer i vårat liv...inte du.